Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastad på en liksvepning, ett strålande smycke fäst på
en dödskalle! Skimret af denna min kärleks korta
lycka har länge varit förbleknadt för min syn, men i
detta ögonblick omstrålar det åter den flyktande anden,
såsom det enda sanna af hela mitt flydda lif och lofvar
förlåtelse och ro. Det är den lykta jag får medtaga
genom alla förvandlingars hemlighetsfulla natt, genom
dödens okända rymder, och vid hvars sken jag en gång
skall finna nådens öppna dörr.
"Vi voro båda unga, Percy och jag, och alldeles
obekanta med verlden och dess beräkningar. Vi älskade
hvarandra och funno det så naturligt och oemotståndligt,
som solens sken eller himlens vind. Det gamla
slottets dysterhet, mormors stränghet och obehaget att
hela dagen sitta instängd i hennes sällskap, glömdes
helt och hållet för de ögonblick vi kunde få råkas
obemärkta i parkens solljus, eller de gamla salarnes
skymning.
"I ruset af min kärlek märkte jag icke, att vi voro
observerade af alla, och att den hemlighet, som vi i
vår oerfarenhet trodde så väl bevarad, i sjelfva verket
var känd af hvar och en, som såg oss.
"Den verkliga kärleken är dessutom omöjlig att
dölja, ty liksom luften genomtränger den hela vår
varelse, och för att gömma den måste vi gömma
oss sjelfva.
"En hel månad hade försvunnit sedan den dag, då
Merton fört mig in i min kusins hem. Alltsedan jag
kommit, hade Percy icke mera funnit nöje i sin muntra
väns sällskap. Den burleska jagtkamratens grofva
skämtsamhet generade honom, han följde honom hvarken
till kappridter eller kalaser i grannskapet, och hvarje
stund af hans dag var nu upptagen af studier med
mr Warren eller kärleken till mig.
"Mormors beständiga närvaro och kalla, vaksamma
blickar reste liksom en jernbur omkring mig, och höllo
mig i en fruktan och ett tvång, hvars börda skulle
nedtryckt mig, om icke kärlekens förtrollning hindrat
mig att klart uppfatta den, och äfven den bitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
