Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
promenad före frukosten. O, hvad dessa timmar voro mig
dyrbara! Det var då Percy och jag råkades och
vandrade tillsammans under de gamla almarne.
"Huru herrliga syntes mig icke dessa korta stunder!
Om någonsin ett paradis funnits på jorden, så borde
det i min tanke hafva varit i denna skuggrika park
med dess fuktiga sandgångar, dess melodiska sus —
ofta öfverröstadt af hafvets dån, som hördes öfver
klipporna — dess mörka dammar och blomstergrupper,
dess qvittrande fåglar och skygga rådjur.
"Och här skulle jag stanna, här skulle Percy och
jag framlefva vårt lif som makar i en oafbruten lycka,
så försäkrade han mig tusen gånger, i sin barnsligt
förrädiska föreställning om sig sjelf och verlden, och
jag lyssnade till hans ord och insöfdes deraf som af
en trollsång.
"Senare, då jag fattade hela oböjligheten af hans
farmors vilja, förundrade det mig, att hon icke helt
och hållet förbjöd mig att tala med hennes sonson,
ett förbud, som ingen af oss, unga och oerfarna som
vi voro, skulle vågat trotsa, men troligen föraktade
hon vår ömsesidiga böjelse såsom endast en barnslighet,
hvilken hon i hvilket ögonblick som helst kunde krossa.
"Och på denna förmodan fick jag äfven en bekräftelse,
då jag en morgon inkom i salongen.
"Det var ännu helt tidigt, klockan var ännu icke
sju, då jag nedkom i förstugan. Jag påsatte min hatt
för den vanliga promenaden i Percys sällskap, då jag
hastigt erinrade mig, att jag glömt mina handskar
qvällen förut i salongen vid fönstret, der jag suttit
och arbetat.
"Jag gick in för att hemta dem, rädd att mormor
skulle finna dem der, och få en anledning till klander
och vrede öfver mitt slarf. Det fanns ännu ingen
menniska i rummet, huspigan hade nyss städat och
fönstren stodo ännu öppna.
"Emellertid lågo icke handskarna qvar, der jag
förmodat; jag lutade mig ned för att söka på golfvet,
dörren i detsamma öppnades, och den tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
