- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
51

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

damastgardinen, som troligen varit illa uppfäst, lossnade ur
hållaren af draget och föll ned framför mig.

"Jag ämnade upplyfta den och lemna min plats,
öfvertygad att huspigan tagit handskarna till vara,
då ljudet af min mormors röst fastnaglade mig på
stället.

"Har han redan gått ned?" frågade hon helt högt,
just som dörren slöts efter henne.

"Ja, och jag tillstår, att jag finner det besynnerligt,
då mylady ogillar detta tycke, att lemna dem
tillfälle att..."

"Det var Spencer, som talade, och mormor afbröt
henne.

"Hvarför det? Det skulle vara mycket olämpligt,
att genom ett förbud reta Percy och fästa vigt vid
saken, den der barnsligheten af honom är utan
betydelse, han har aldrig sammanträffat med någon ung
flicka förr, och hon är vacker som alla med det namnet,
men han skall glömma henne, så snart han satt foten
på kontinenten; hans kön medger ingen besvärlig
fasthet i detta falla," tillade hon med ett kort och
hånfullt skratt.

"Dessutom," fortfor hon efter några ögonblick,
"skall jag påskynda Percys resa. Du har ju emellertid
heständigt följt dem och icke ett ord af deras osmakliga
pladder är oss obekant."

"Jag kände mig nära att qväfvas af harm och
förskräckelse, men teg och höll mig stilla i
fönsternischen.

"Percy kan resa redan om några dagar, och hvad
Agnes angår, så skall det blifva min sak, att öfvertyga
henne om fröktlösheten af alla romantiska
förhoppningar."

"Visserligen, men om hon skulle hafva ärft sin
mors sinnelag, ehuru hon fått sin fars utseende, då
voro..."

"Det är rätt, att du påminner mig härom," sade
mormor, afbrytande med bitterhet och hetta Spencers
långsamma och tvekande ord, "det är detta minne, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free