- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
52

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall gifva mig mera kraft och försigtighet än då...
Så länge jag lefver, skall icke namnet Leihtinton ännu
en gång blifva förenadt med Hawerfields.

"Miss Spencer hostade förlägen och stammade,
villrådig huru hon skulle afleda sin matmors iråkade
vrede:

"Det är derinne i kabinettetsfönstret, som mylady
kan se de båda älskande promenera i nedersta allén."

"Hon öppnade dörren, vid hvilken hon stod, och
deras steg försvunne i de mattbelagda rummen.

"Upprörd af ångest och sorg, smög jag mig ut och
tillbaka upp på mitt rum, ty att nu gå ut för att
råka Percy var mig omöjligt.

"Då kammarpigan kom för att hemta mig till
frukosten, bad jag henne ursäkta mig hos mormor,
och säga, att en svår hufvudvärk förmådde mig att
hålla mig stilla.

"Hvad denna dag föreföll mig lång och qvalfull,
huru svårt det syntes mig att höra den falska Spencers
tillgjorda medlidande och vänlighet, då hon på
förmiddagen kom upp till mig!

"Hon berättade mig, att Percy ridit bort med mr
Merton och ämnade stanna öfver natten hos honom.

"Aldrig hade jag funnit mig så ensam och
öfvergifven som nu, ty för första gången tänkte jag på
Percys ungdom och möjligheten af hans obeständighet
och glömska. "Så länge jag lefver," hade mormor sagt,
"skall icke ännu en gång namnet Leihtinton förenas
med Hawerfields," och kraften och säkerheten i hennes
röst genljöd ännu i mitt öra. Percy skulle aldrig ett
ögonblick tänka på att trotsa denna energiska vilja,
som beherrskat honom allt ifrån hans barndom.

"Jag vred mina händer i tröstlös förtviflan och
ansåg det omöjligt att kunna lefva här, då Percy rest.
Han ensam hade förljufvat dysterheten af detta hem
och låtit mig uthärda dess despotiska herrskarinnas
hatfulla köld, hans kärlek hade kastat en slöja af guld
öfver detta mörka gamla hus, med sina enformiga vanor
och sin klosterlika afskildhet från den öfriga verlden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free