Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon, jag igenkänner mr Mertons röst, det var hans
vagn, som vi hörde på gården."
Jag lyckades lugna min rörelse och böjde mig ned
öfver min söm, som jag hastigt upptagit, då den
bullersamme räfjägaren inträdde med sin vanliga frimodighet.
Jag var emellertid ännu mindre än vanligt böjd
att åhöra hans påflugna artigheter, och i det jag bad
Spencer ursäkta min frånvaro vid frukosten — en
djerfhet, som jag aldrig, allt sedan Percy rest, vågat
visa — skyndade jag upp på mitt rum.
För första gången föll det mig i sinnet att lemna
detta hus, der jag ända hittills hållits fängslad af en
dåraktig förtrollning, en barnslig förhoppning att i Percys
eget hem vänta på hans återkomst, en outredd tro, att
jag här skulle säkrast återse honom.
Jag fann i detta ögonblick mitt lif outhärdligt;
jag kunde icke längre lefva under dessa kalla bevakande
ögon, bredvid denna varelse, som njöt af min saknad
och min sorg.
Hundra orimliga förslag trängdes i min hjerna,
utan att jag kunde finna något utförbart; jag egde
inga vänner, inga slägtingar utom min mormor och
min kusin. De knappa handpenningar, som utgjordes
af räntan på det obetydliga arfvet efter min mor,
räckte knappast till underhållande af min tarfliga
garderob och voro dessutom för tillfället slut. Hvart skulle
jag fly, hvem skulle väl mottaga mig i sitt hus utan
rekommendationer? Jag skulle icke kunna komma längre,
än jag kunde gå. Öfverhopad af frågor, misstänkt
som en landstrykerska utan skydd, skulle jag duka
under af förödmjukelse och blygsel, eller blifva som
en rymmerska återförd till min fruktade och
förhatliga mormor.
Alla dessa tankar gjorde mig förtviflad, jag flämtade
som ett till döden jagadt rådjur, och kände ett
oemotståndligt begär att komma ut, att känna den friska
hafsluften på min panna, och utan vidare besinning kastade
jag en kappa Öfver mig och skyndade ut ur mitt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
