Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Han hade i sjelfva verket bemäktigat sig båda
mina händer och förde dem nu turvis, med en skymt
af verklig ömhet, till sina tjocka mörkröda läppar.
"Men jag kan icke skänka bort min hand utan
mitt hjerta," sade jag i stolt och harmsen ton och
ryckte mig hastigt lös ifrån honom.
"Är detta ert allvar?" sade Merton förvånad och
tog ett steg närmare, under det att ådrorna på hans
låga och breda panna svällde af harm.
"Mitt fulla allvar."
"Ni afslår således mitt anbund?"
"Ja fullkomligt, jag är er tacksam, men..."
"Tanklösa och dumma flicka, ni kommer att ångra
er enfald."
"Jag tror icke det, mr Merton."
"Men jag är säker derom. Afstå ifrån mig, Harry
Merton, den rikaste egendomsegare i hela trakten!"
utropade han med en röst, som vittnade om lika
mycken bestörtning som vrede.
"Jag ryckte på axlarne med en något spefull
min, som ännu ytterligare retade min dumdristiga och
egenkära friare, han sväljde de ord af förtrytelse, som
utan tvifvel sväfvade på hans läppar, bugade sig med
ett utseende, som liknade en bunden doggs, och
aflägsnade sig med hastiga steg ur parken.
"Jag stannade tankfull qvar, mot min vilja
distraherad i min sorg genom detta helt oväntade frieri,
som kommit i den minst lyckliga stund för mr Merton,
"I mitt sinne öfvervägde jag likväl nu de
möjliga fördelarne af det parti jag afslagit. Jag hade nyss
så lifligt önskat, att på hvad vilkor som helst kunna
lemna Oukwoodhouse, och det enda sätt, som erbjöd
sig, ett medel hvarpå jag aldrig tänkt, hade jag
förkastat. Men kunde jag väl göra annat, så länge
kärleken till Percy och det af tynande hoppet om hans
trohet ännu lefde i min själ? Hade vi icke lofvat
hvarandra att vänta i fem år, och ännu voro ju knappt
mer än tvenne år förflutna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
