- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
80

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Se så, det är mr Warren, som skrifver," tillade
hon sakta och brådskande, under det hon vecklade upp
kuvertet och lade brefvet öppet framför mig.

"Det var således icke Percy, som skrifvit; jag
sansade mig och läste hastigt en kort beskrifning på
deras resa och ankomst till Afrika samt slutligen dessa
ord, som genomborrade mitt hjerta:

"Jag är ganska glad, att vi ändtligen hafva
kommit hit, ty jag anser Afrikas lejon och beduiner
mindre farliga för min unga Telemaque än Frankrikes
vackra qvinnor. Lord Percy är ännu icke riktigt
försonad med mig, efter det jag ryckt honom ur den
sköna Anais’ armar, och föga fattades, att hon icke
följt med oss. Emellertid kan jag försäkra er, mylady,
att hvarje ömmare minne af hans kusin har
fullkomligen flytt, han har aldrig mera nämndt hennes namn,
och jag tror inga hinder komma att möta för myladys
planer med afseende på den tillämnade förbindelsen
med..."

"Jag hann icke läsa längre. Dörren till
sängkammaren öppnades, och Spencer ryckte med en
alldeles förvånande hastighet brefvet ur min hand,
hopvek och inlade det i lådan med en noggrannhet och
behändighet, som jag aldrig skulle trott den sömniga
och långsamma varelsen om.

"Hon hann nätt och jemt sätta sig ned på sin
plats, då mormor hördes komma genom rummen in
till oss.

"Jag bet tänderna tillsammans och tryckte handen
emot hjertat, fast besluten att kufva hvarje tecken till
rörelse och smärta. Jag hade nu hunnit långt i konsten
att förställa mig, men jag anade i alla fall, att den
skarpsynta gamla damen nog gissade mina qval, ty
hennes snabba spejande blick på Spencer och mig
visade, att hon kände eller kanske anbefallt den förras
ovanliga indiskretion."

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free