Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det dröjde väl ett par minuter, innan den
graflika tystnaden omkring oss stördes, och då den gamla
fruns röst, lika kall och metallisk som bronsurets slag
bredvid henne, ändtligen nådde mitt öra, hade jag
öfvervunnit min barnsliga rädsla och mötte med
stadig blick hennes genomträngande ögon.
"Jag har låtit kalla dig, för att underrätta dig
om, att mr Merton begärt din hand, och som jag anser
denna förbindelse för en heder och en lycka för den
fattiga miss Leihtinton, så har jag bifallit hans
begäran, och om en månad blir du således hans hustru."
"Hon hade utsagt dessa ord med mycken
långsamhet och eftertryck, och då hon tystnade, surrade
ännu ljuden deraf skarpt och hårdt i mina öron,
liksom då man länge döfvats genom något sönderslitande
buller.
"Åh, var det icke annat?" utropade jag, för första
gången inför mormor helt naturlig, i glädjen att vara
befriad ifrån den ångest jag känt, och med en så
omisskännlig belåtenhet, att den gamla frun tydligen blef
helt förbryllad.
"Det gläder mig, att du med så mycken
förtjusning och tacksamhet mottager hans anbud, ty han är
dig fullt värdig, derom kan du vara öfvertygad, då
jag gynnar hans frieri," sade hon ändtligen, fixerande
mig med ett besynnerligt uttryck.
"Tacksamhet och förtjusning! Nej, visst icke, jag
mottager det icke alls, och det förvånar mig endast,
att han kan förnya ett anbud, hvarpå jag redan för
åtta dagar sedan gifvit honom ett bestämdt afslag."
"Det uppstod ett ögonblicks tystnad, den häpna
gamla frun tycktes söka efter ord för sin ytterliga
harm och förvåning öfver min alldeles oväntade
djerfhet; hennes ögon sprutade eld, hennes läppar ryckte
krampaktigt och hennes röst var otydlig och darrande
af vrede, då hon åter tilltalade mig.
"För första gången hade jag vågat trotsa henne,
och allt det hat, hon samlat inom sig, under många
års bittra minnen och tankar, utgöt sig nu i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
