- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
91

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"För mig ensam fanns ingen lycka i verlden,
ingen frid, ingen förhoppning. Jag kunde icke glömma
att jag velat befria mig ifrån tyranniet af en varelse
med kött och blod, och i stället blifvit slaf af en
skugga, att jag blifvit öfverlistad af detta hatfulla
väsende, och genom att beröfva henne lifvet ökat
hennes makt och fasan af hennes närvaro.

Min helsa led af denna ständiga föreställning,
dessa oupphörliga sprittningar af förfäran, som isade
mitt blod. Jag uthärdade icke längre att stanna på
detta ställe, der hvarje vrå, hvarje sten, hvarje träd
var mig förhatligt.

"Hvarför skulle jag också dröja här? Jag var nu
fri. Det var mig omöjligt att längre lefva på min
kusins bekostnad, då intet ord, ingen förklaring ifrån
honom lemnade mig det minsta hopp, att hans farmors
död återfört — minnet af hans kärlek och hans löften.
Dessutom ställde sig nu emellan oss den döda, ännu
mera hotande än den lefvande. Allt var slut, jag
hade inga planer för framtiden, jag ville endast fly
långt bort ifrån detta olyckliga gamla hus och dess
invånare.

"Lifvet låg framför mig som ett tomt och
formlöst mörker, och med förtviflans tanklöshet vandrade
jag en morgon helt ensam i hemlighet från
Oukwoodhouse, sedan jag flere gånger förut med miss Spencer
talat om mitt beslut, att söka mig ett annat hem.

"Den gamla sällskapsdamen, som efter sin
matmors död blifvit betydligt uppkryad och föryngrad,
hade sökt att återlifva det hopp hon förut bemödat
sig att släcka i min själ, och ehuru hon funnit detta
fruktlöst, anade hon likväl icke, att jag ämnade fly på
detta sätt.

"Jag kände mig emellertid allt mera sjuk och
nervös för hvarje dag, och det var i ett tillstånd af dof
likgiltighet för allt, som jag begaf mig bort.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free