- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
97

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dyrbarheter, som jag ärft efter min mor, det var besatt med
briljanter och af ganska stort värde. Jag ångrade
genast min obetänksamhet, då jag fann mig observerad
och märkte den hastiga blick de vexlade med
hvarandra.

"Emellertid påskyndade jag mina steg allt mera,
i hopp att någon boning snart skulle blifva synlig,
men det oaktadt såg jag att de kommo mig allt
närmare och voro slutligen bredvid mig.

"God afton, vackra miss, hvart ämnar ni er så
ensam?" sade mannen, lyftande på sin sammetsmössa.

"Jag går hem, jag bor här strax bredvid," sade
jag så lugnt jag förmådde.

"Jaså, men då har ni långt att gå i alla fall; det
finns ingen gård förrän ett bra stycke på andra sidan
skogen, så vidt jag vet; det är ödsligt här och kan
vara bra att ha sällskap, eller hur?"

"Åhja, jag tackar er, men min bror lofvade att
komma och möta mig, och jag hoppas att snart få se
honom," återtog jag, helt förvånad öfver min egen
uppfinningsförmåga.

"De båda vandrarne vexlade en blick, och qvinnan
sade helt ödmjukt:

"Till ni vara så god och säga mig hvad klockan
är, jag fruktar det blir mörkt, innan vi hinna fram
till Launceston."

"Jag vet det icke, min fru, jag har ingen klocka."

"Inte det, men ni har åtminstone der en vacker
kedja," återtog hon grinande, och pekade på guldkedjan,
som syntes ofvanför halskragen.

"Hör nu, min lilla miss, vi äro ostörda här, det
finns intet hus på mera än en mils afstånd, ni är
främling på trakten, det märks nog... med ett ord, det
är så godt först som sist att säga er vårt ärende. Vi
äro fattiga vandrare och kunde hafva god nytta både
af ert ur, er kedja och ert lilla knyte, som kan
innehålla allehanda," sade mannen hastigt, i det han stälde
framför mig och hotande höjde sin tunga knölpåk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free