Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ni är ännu allt för svag, jag ser det nog, det är
orätt att öfverhopa er med frågor. Men ni kan föreställa
er mina känslor, att finna er här, mer än trettio
mil ifrån ert hem, och i detta tillstånd," återtog
Merton, med en så uppriktig hjertlighet, som hans
ytliga natur tillät.
"Se så, Agnes, stöd er nu vid min arm. Åh! ni
är ju redan kry och rask, och era bleka kinder börja
återfå en smula färg; hm, det är bra märkvärdigt att
qvinnor verkligen på allvar kunna blifva så der
medtagna, ligga alldeles som döda; jag har aldrig sett det
förr, det är både hemskt och fult, men de rå icke
derför, kan jag tro. Se så, låt mig nu lyfta upp er i
vagnen."
"Nej, mr Merton," sade jag tvekande och villrådig,
"jag tackar er för er vänlighet, men... men, hvart
tänker ni föra mig?"
"Ja, hvart vill ni jag skall föra er? Jag ämnade
just fråga er derom. Jag vet ju alls ingenting, ni har
ännu icke sagt ett ord, för att förklara detta
besynnerliga sammanträffande. Jag ser ingen vagn, ingen
mensklig varelse i er närhet, ni håller ett knyte under
armen, som om ni gått till fots. Ju mera jag tänker
på saken, ju mindre begriper jag den."
"Det må nu härmed förhålla sig hur som helst,"
fortfor han, då jag i min pinsamma obeslutsamhet
alltjemt bibehöll tystnad. "Ni känner mina önskningar
och afsigter, Agnes, jag skref till er mormor derom,
men då jag fick veta hennes hastiga död, just samma
qväll som hon fått mitt bref, har jag icke velat infinna
mig för att höra ert slutliga svar, förrän ni sansat er
litet efter dödsfallet, som, oss emellan sagdt, icke måtte
rört er mycket djupt... Nå väl, det är väl just icke
nu en så lämplig stund för en dylik fråga, men får
jag icke anse er såsom min fästmö och föra er hem
till mig."
"Nej! mr Merton, ni är mycket god, men, men ..."
"Nå, i det fallet skall jag återföra er till
Oukwoodhouse, förmodar jag?" sade Merton stött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
