Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gaf mig, slutligen lära mig att älska honom och
kunna börja ett nytt och bättre lif.
"Allt detta framstälde sig helt naturligt för mig.
Och sedan jag väl blifvit öfvertygad, att jag endast
som Mertons hustru kunde finna en lugn och tryggad
ställning i verlden, berättade jag honom min motvilja
att längre vistas i Percys hem, min vantrefnad i det
gamla huset, min obetänksamma flykt derifrån, min
förhoppning att finna ett annat hem, der jag kunde
på något sätt förtjena mitt bröd, och slutligen det
äfventyr, som gjorde ett hastigt slut på min vandring
och hvarur hans ankomst räddat mig."
"Kära min lilla Agnes, ni är alldeles för mycket
oerfaren och romanesk," sade Merton skrattande, då
jag slutat, i det han förde min hand till sina läppar.
"Huru kan ni väl tänka er, att en ung flicka, utan
faror och äfventyr af alla slag, kan vandra ensam till
fots på landsvägarne. Det är just ett sätt att
rekommendera sin person. Emellertid är jag glad öfver
hvad som skett, ty ni skulle annars icke så snart
hafva beslutit er att blifva min hustru. Vi låta nu
vagnen hålla vid prestgården, innan vi fara upp till
Merton Hall. Den hederlige, gamle presten vet af
mitt frieri till er, han skall sammanviga oss i en
handvändning, och så är ni mrs Merton, när vi komma
till vårt hem."
"Merton slöt mig i sina armar, och jag måste
uppbjuda hela min kraft för att icke stöta honom bort,
kasta mig ur vagnen och fly i qvällens mörker.
"Att öppet och modigt trotsa en fara, eller en
vidrig händelse i mitt lif låg emellertid icke i min
natur; jag hade starka och bestämda tycken, men
mycket svaga eller inga grundsatser, och derför leddes
jag ständigt på tillfälligheternas nyckfulla och slingrande
väg, hvilken ofta förde mig till ett mål, för hvilket
jag skulle känt bäfvan och fasa, om jag kunnat i
förväg urskilja detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
