- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
104

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det var icke första gången jag såg honom i detta
tillstånd, men i detta ögonblick ingaf mig hans
halfrusiga fysionomi, och den brännheta vinångan ifrån hans
tjocka halföppna läppar en afsky och harm, som jag
hvarken ville eller förmådde besegra.

"Merton, ni glömmer er verkligen allt för mycket,
ser ni icke huru ni med edra dammiga skor förderfvar
sidenet på min soffa," sade jag rodnande, i hopp
att kunna vända hans uppmärksamhet ifrån mig sjelf.

"Ah, jaså, ni är så nogräknad nu, ni lilla
äfventyrerska, ni var icke så fin då jag upptog er på
landsvägen; men vänta, jag skall torka mina skor först om
ni så vill," tillade han skrattande, i det han satte sina
fötter på min långa klädning och började skrapa derpå
som på en matta.

"Se så, äro vi vänner nu, eller hur?" han
lindade åter armen omkring mig och ville sätta mig i
sitt knä, men harmen öfver hans grofhet, och det
förödmjukande i hans anspelning på min fattigdom, gaf
mig krafter, jag kastade på honom en föraktlig blick
och ryckte mig lös.

"Ah, är det sådana begrepp ni har om en hustrus
pligter, är det så ni bemöter er man!" utropade han
ursinnig och fattade mig så våldsamt i armen, innan
jag hunnit dörren, att det tunna tyget i min klädning
slets sönder och skinnet på armen rispades, så att
blodet utkom.

"Utom mig af vrede och blygsel, störtade jag in
i min sängkammare ocb reglade dörren.

"Det var emellertid öfverflödigt, han ämnade icke
förfölja mig; och en stund derefter såg jag honom i
sällskap med sina gäster resa sin väg.

*



Flera dagar förgingo och Merton var ännu borta.
Blånaderna på min arm, de skymfliga märkena efter
den behandling jag lidit, brände på mitt sinne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free