- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
108

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begrafning, så trodde jag nästan, att det var lord Percy,
vår unga husbonde, som kom."

"Jag ryckte till och sade hviskande: "Lord Percy?
Ni väntar honom då?"

"Ja, han har skrifvit till förvaltaren, att han
kommer i höst. Herre Gud, miss Agnes, förlåt, mrs
Merton, jag är bra glad att hafva fått träffa er, jag
har alltid haft liksom litet samvetsagg beträffande er,
ni trodde på mig, och jag var icke uppriktig emot er.
Men Herre Gud, hvad skulle jag göra? Det var
Myladys befallning, jag vågade icke annat än lyda."

"Hvad menar du Mary?" stammade jag, som helt
och hållet glömt min sorg öfver den döda hunden, och
nu af Marys besynnerliga ord kände en iskyla omkring
hjertat.

"Ja, jag är riktigt nöjd att hafva fått se er, innan
lord Percy kom hem, jag tänkte genast, då Mylady
var död, att säga er alltsammans, men jag fick icke
träffa er, och ni försvann så hastigt härifrån,
stackars liten."

"Tala, Mary! Plåga mig icke längre! Hvad ville
du säga mig?"

"Ack Herre Gud! ni syns så upprörd. Ni kan
väl icke ännu hafva någon kärlek qvar till er kusin?

Men det är icke möjligt. Man sade mig, att ni redan
länge tyckt om mr Merton, och nu är ni ju gift, och
allt är bra?"

"Bry dig nu icke om allt det der! tala, om du
icke vill se mig sanslös nedfalla framför dig!" sade
jag häftigt och besiningslöst, med kalla skälfvande
läppar, och fattade den ängsliga och villrådiga
qvinnans arm.

"Lugna er då, jag skall säga er sanningen,"
började Mary hviskande, i det hon varsamt lade den döda
hunden ned på mattan och satte sig tätt bredvid mig,
"ser ni, saken var, att ni aldrig fick mer än tre eller
fyra bref ifrån lord Percy, ni mins väl det?"

"Tror du, jag skulle hafva glömt detta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free