- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
111

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

köpa denna suddiga papperslapp, som kanske
förkunnade mig hans harm och förakt.

"Det var nästan mörkt, då jag återkom till
Merton Hall, och vagnen stannade på gården.

"Det lyste i salongen, och en häftig förskräckelse,
vid tanken på att min man kunde vara hemkommen,
intog mig.

"Huru var det mig väl möjligt att nu återse honom?
Jag kände en vedervilja oeh en förfäran, som kom mig
att tveka, om jag skulle våga stiga ur.

"I detsamma syntes kammarpigan på trappan, och
innan jag hunnit fråga, sade hon genast:

"John har kommit tillbaka med hästarne, men mr
Merton sjelf kommer icke hem, förr än i morgon eller
om torsdag.

"Jag andades, som om jag varit halfqväfd och nu
fått luft och lif tillbaka. Det var åtminstone ett
uppskof; jag skulle hinna reda mina tankar och vänja
mig vid den nya belysning, som Marys bekännelse
kastat öfver förvirringen i min själ.

"Några minuter, hvilka min brinnande otålighet
funno långa som timmar, forginge, innan ljusen i min
sängkammare blifvit tända, mina kläder ombytta och
dörren stängd efter, den bortgående flickan.

"Jag kunde ändtligen läsa Percys bref, detta bref,
som i aderton månader legat i Marys skräpiga låda,
under det jag var okunnig derom, i hvarje ögonblick
marterad af alla den dödande ovisshetens qval, dessa
pinsamma lidanden, som äro värre än den grymmaste
verklighet.

"För sent, för sent öfverforo nu mina giriga
blickar dessa rader, som skulle hafva räddat mig ifrån
brott och förtviflan. Huru rätt hade man icke, då
man sade Mary, att denna kärlek skulle medföra
sorg och olycka! Men det skedde just genom de medel,
hvarmed man ville förekomma det. O, lady
Hawerfield, denna gamla elaka qvinna, jag skulle kunnat
döda henne ännu en gång, så bittert hatade jag
hennes minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free