- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
112

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Mina darrande, iskalla fingrar hade uppslitit
kuvertet, och jag läste:

"Agnes, jag vet, att allt är förbi emellan oss;
alla mina bref hafva blifvit obesvarade, och jag
känner nu orsaken dertill. Min farmor och äfven andra
vänner hafva låtit mig ana din otrohet. Jag återger
dig alltså dina löften, du är fri och så anser äfven jag
mig. Kanhända var vår kärlek endast en barnslig dröm,
hvarur vi förr eller senare skulle hafva uppvaknat,
men uppvaknandet är alltid bittert, och alla de vilda
förströelser, hvari jag störtat mig, hafva ännu icke
förmått att helt och hållet trösta mig. Du är
lyckligare, och jag borde icke harmas deröfver. Farväl!

                        Percy."

"Man hade således nyttjat samma bedrägeri emot
oss båda. Hvilken trivial och lumpen nedrighet,
tillräcklig likväl för att narra tvenne godtrogna och
enfaldiga barn som vi.

"Oaktadt min harm kunde jag likväl icke undgå att
finna detta bref mycket ljumt. Det var visserligen
utom allt tvifvel, att Percy blifvit narrad af min
förmenta otrohet, men det syntes icke lika säkert, att den
ensam släckt hans kärlek, och att denna kärlek i det
närmaste var släckt, der om vittnade mer än väl detta
lugn och dessa tvungna fraser, der knappt en gnista
glimmade under den kallnade askan.

"Detta bref var emellertid skrifvet ett hälft år,
sedan han förlorat allt hopp om min kärlek, och
behöfves det väl ens en så antaglig ursäkt för den, som
sjelf ännu älskar?

"Och jag älskade honom med en häftighet, som
förfärade mig!

"Minnet hade vaknat med fördubblad friskhet, alla
mina tankar sväfvade åter omkring honom, jag gjorde
intet bemödande att qväfva dem, och hvarför skulle
jag väl göra det — min harm emot honom var ju nu
försvunnen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free