- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
113

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Natten och dagen förgick. Samma, ständigt samma
föreställning: Percy skulle återkomma, jag skulle återse
honom, och han skulle åter kunna älska mig. Hans
stolta farmor stod icke längre emellan oss, men hennes
grymma förräderi hade der stält en annan och säkrare
skiljemur.

"Jag hade för trenne år sedan möjligen haft några
goda anlag, några omedvetna instinkter om sanning
och dygd; dessa outredda känslor voro nu förqväfda
och glömda. Om Percy älskade mig, så fanns i min
själ ingen tvekan vid att besvara denna kärlek, ingen
den minsta pligtkänsla, som bjöd mig att strida deremot.

"Den man, som ett ondt öde och lagen hade
bundit vid min sida, hade mitt hjerta aldrig erkänt; han
var och förblef mig främmande och likgiltig och
slutligen förhatlig. Jag tänkte icke på möjligheten att
skiljas ifrån honom, men jag ansåg mig fri från hvarje
förbindelse till honom.

"Mitt sinne hade hårdnat och mina böjelser
blifvit mera bestämda, det töckniga och sväfvande i min
karakter hade skingrats. Jag var en samvetslös qvinna,
och jag visste det nu sjelf.

"Alla mina känslor voro denna dag
utomordentligt uppdrifna; jag hade i det återväckta hoppet att
ånyo eröfra min älskare, funnit en hvilopunkt för min
fantasi, hvaromkring de mest brinnande önskningar och
begär kretsade; olikheten emellan den oerfarna unga
flickans blyga kärlek och den gifta qvinnans var
slående.

"Det var emot aftonen; mina rum tycktes mig
trånga och qvafva, jag påtog hatt och schal och gick ut.

"Liksom vid Oukwoodhouse låg byggningen vid
Merton Hall i en park, men denna park, hvars ena
sida begränsades af en stor dam, förenade sig på den
andra med en temligen vidsträckt skog, hvars små
slingrande gångstigar för mig voro de mest angenäma
promenader, i synnerhet derför att den var tillräckligt
stor, för att ännu ega för mig nya och okända ställen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free