Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästan midt igenom skogen var en temligen bred
väg, som förde ut till landsvägen, men som den var
backig och ojemn, begagnades den mycket sällan. Några
hundra famnar på sidan derom, helt nära stängslet af
parken, låg en gammal förfallen byggnad, som fordom
varit godsets kyrka, efter hvad man sagt mig, och
hvars tjocka murar väl kunde gifva stöd åt denna
förmodan.
"Den var likväl icke stor, och ehuru den utanpå
såg ut som en ruin, hade Mertons far låtit der inreda
ett slags jagtpaviljong, der man ännu förvarade en mängd
gamla böcker och vapen af alla slag.
"Jag hade aldrig varit derinne och icke ens sett
den på närmare håll, och då jag första gången
observerade den vid en promenadridt, som Merton och jag
gjorde tillsammans, och frågade, huru der såg ut,
svarade han skrattande:
"Åh, det är ett komplett gammalt spöknäste. Jag
går aldrig dit utom när jag möjligen vill söka efter någon
förrostad bössa, eller någon gammal jagtbok."
"På återvägen från min promenad kom jag nu
ifrån ett helt annat håll, än jag förr brukat, och den
gamla halft nedrasade bygnaden, öfverklädd med
murgrön och caprifolium, hvars blommor blifvit bleka och
färglösa i den djupa skuggan, speglade sig i en liten
dam, som jag förut icke märkt. "
"Den låg vid husets baksida och hade troligen
tillkommit genom regnvatten, som samlat sig i en del
af de öppna källarhvalfven.
"Alltsammans föreföll mig nu i den rosenröda
skymningen strax efter solens nedgång så pittoreskt, att
jag stannade, full af beundran öfver den vakra taflan.
"Det höga gräset, nässlorna och bolmörten, som
växte orubbadt mellan gruset och stenarne, visade, att
aldrig någon menniskas fot här lemnat ett spår, eller
att någon brukade besöka detta ställe, och jag hade
svårt att bana mig en väg derigenom, då jag gick
omkrig dammen, för att finna den egentliga vägen, som
syntes lika litet begagnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
