- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
116

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nu, likasom då, fördes jag helt och hållet genom
de sällsamt sammanstälda händelserna, genom de
alldeles oväntade tillfälligheter, som en ond ande tycktes
hafva framkallat och anordnat.

"Utan den minsta besinning, lydande ögonblickets
mäktiga inflytande, närmade jag mig tyst ända intill
skåpet och igenslog ögonblickligt och med hela min
kraft den tunga ekdörren.

"Slaget hade varit så hårdt, att det tröga och
rostiga låset gick igen och nyckeln föll på golfvet.

"Jag upptog den utan en sekunds dröjsmål, sprang
ut genom porten, stängde äfven den och kastade de
båda gamla rostiga nycklarne i det mörka och tysta
vattnet vid muren.

"Ifrån det ögonblick jag inkommit i paviljongen
och tills jag flydde derifrån, hade icke två minuter
försvunnit.

"Hvad hade passerat under dessa två minuter,
hade ett förfärligt vansinne, en afgrundslik yrsel
träffat mig? Jag vet det icke, men hvad jag vet är, att
icke den mest aflägsna aning om hvad som skulle
inträffa fans i mitt sinne det ögonblick, då jag
drömmande och tandkspridd steg uppför de mossiga
trappstegen till den olycksfulla paviljongen.

"I samma sekund, som jag igenslog skåpdörren
om den olyckligge, hade han vändt sig om, och våra
ögon hade mötts, det var hastigt, som en blixt, men
han hade likväl igenkänt mig, och i händelse dörren
kunde öppnas inifrån, eller hans förtviflade
ansträngningar kunde spränga den, var jag förlorad; han skulle
döda mig, derom var jag öfvertygad, i fall han kom
ut; det föll mig icke ett ögonblick in, att för honom
kunna våga försöket, att vända hela saken i ett skämt;
jag var elak, grym, men icke listig, förmodligen
derför att jag saknade skarpsinnighet.

"Det var oron och ångesten för Mertons möjliga
hämd och ingenting annat, som i detta ögonblick lät
mig skynda framåt, utan att märka huru mina tunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free