Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ziguenare i trakten, och mr Merton skulle haft
mycket penningar på sig."
"Men hvarför skulle de gömma honom?"
"För att dölja, att de plundrat honom, eller... om
han icke varit död kanhända... Ack, mrs, det är
förskräckligt att tänka, men man vet icke annars, huru
man skall förklara hans försvinnande."
"Jag teg bedöfvad. Hvad skulle jag säga? Ödet
eller den förfärliga djefvulska makt, som gjort mig till
ett redskap i sin hand, tycktes äfven foga allt till min
fördel och i alla afseenden undanskjuta hvarje
misstanke om mitt brott, på samma gång den gjort all
ånger och besinning omöjlig, och nu var det för sent.
"Om denna långa fruktansvärda yrsel icke hållit
mig fången, skulle jag väl då kunnat framhärda i denna
hastigt påkomna mordidé ? Jag vet det icke.
Åtminstone skulle jag genomgått en förfärlig strid, emellan
föreställningen om den olyckliges, kanske långa och
fruktansvärda, dödsqval, och fruktan för upptäckten af
mitt tillernade brott och de outhärdliga följderna deraf
och af Mertons återfinnande.
"Jag hade nu undgått denna strid. Merton var
död, lefvande begrafven, qväfd eller ihjelsvulten. En
menniska lefver icke innesluten i ett skåp en hel vecka!
"Nej, han kunde icke lefva ännu! Det är för
sent!" utropade jag tusen gånger i mina tankar, och
likväl fanns det inom mig en röst, som sade:
"Kanhända, försök ännu att rädda honom, lägg icke bördan
af ännu ett mord på din själ!
"Men detta mord gjorde mig fri från en hatad
förbindelse; det skulle omsider göra mig lycklig. Jag
kunde icke nu gå tillbaka. Jag kunde icke rädda
Merton eller låta honom återfinnas, utan att störta mig
sjelf. Och jag qväfde alla tankar på stundens fasa,
för att öfverlemna mig åt de ljufvaste föreställningar
om framtiden.
"Ack jag visste icke då ännu, att framtiden aldrig
motsvarat våra föreställningar, att om de onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
