- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
124

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars breda fötter och utspärrade tår bevisade, lika
väl som remmarne öfver hans bringa, att han
begagnades som dragare för den vagn, hvilken stod bredvid,
och som tycktes fullastad med smutsiga och otrefliga
kläder och trasor.

"Bredvid hunden i gräset, under en hasselbuske,
låg en sofvande gosse, hvars markerade drag och
obehagliga utseende jag genast igenkände; han hade
hvarken vuxit eller förändrat sig, sedan jag såg honom
sist, det var densamme som åtföljde ziguenarne, från
hvilka Merton räddat mig.

"Jag kände ett ögonblicks rädsla att möta hans
föräldrar, som troligen voro i grannskapet, men slottets
närhet och lättheten att ropa åt min kusk, ifall de
ännu en gång skulle taga min gifmildhet i anspråk på
samma sätt, lugnade mig genast, och jag gick in i
parken, utan att gossen vaknade, då jag passerade förbi
både honom och hans morrande hund.

"Jag mötte emellertid ingen menniska; parken var
som vanligt tyst och öde, ingen störde någonsin de
skygga rådjuren, som här hade sin fristad, men
gångarne tycktes vara nyss krattade, och
blomsterrabatterna voro bättre vårdade än fordom.

"Man väntade ju också snart den unga husbondens
hemkomst, Mary hade ju sagt mig det.

"Kanhända, ack kanhända att han redan var
kommen!

"Denna tanke betog mig nästan andedrägten, jag
stannade ovilkorligt — jag måste förvissa mig derom.
Jag ville smyga mig fram till slottet; det var icke
svårt, der fanns en smal och igenvuxen gång mellan
tvänne höga och täta hasselhäckar, som gick ända
fram till köksflygeln och slutade i en stor ovårdad
grupp af syrener och fläderbuskar. Det skulle vara
mig lätt att komma ända intill huset, utan att bli sedd,
då denna väg, som endast ledde till ett skjul för
trädgårdsredskap sällan begagnades.

"Jag hade emellertid icke hunnit slutet af gången,
innan jag nästan ansåg min aning bekräftad, ty genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free