- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
129

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon skulle dö af smärta, om hon förlorade honom,
hade hon sagt.

"En snabb och forskande blick omkring stället
försäkrade mig, att de långa nedhängande pilgrenarne
dolde både mig och barnet för dess sköterska, hvilken
dessutom var helt och hållet upptagen af sin älskare.

"Lätt och försigtigt upplyfte jag den sofvande
gossen i min famn, aftog hans lilla hvita mössa, kastade
den i vattnet och stjelpte omkull vagnen, i hvilken
han legat.

"Döljande barnet under min vida svarta kappa,
skyndade jag med bevingade steg genom parken.
Utkommen i löfdungen, såg jag genast min vagn, på
samma ställe, der jag lemnat den, och kusken insomnad
på sitt säte.

"Jag aktade mig att störa honom, innan jag
försigtigt uppstigit i vagnen, och först då väckte jag
honom med befallning att köra så fort han kunde.

"Den stackars karlen, helt förskräckt öfver sin
ringa påpasslighet, lät icke säga sig detta tvenne gånger
och ursäktade sig med att betjentens frånvaro var
orsaken till hans försumlighet.

"Det var nästan mörkt, då jag återkom till
Mertonhall. Gynnad af en lycklig slump eller kanske af
den sena timmen och vagnens vaggning, hade gossen
icke vaknat, och först då jag nedlade honom på sängen
i mitt rum, upphäfde han ett gällt skrik till min
kammarjungfrus outsägliga bestörtning.

"Lyckligtvis hade de öfriga af betjeningen sina
rum i en helt annan byggning, och Ellen, som
verkligen var mig tillgifven, lockades lätt att blifva min
medbrottsling.

"Som allting var i ordning för afresan, dröjde jag
icke till morgonen, utan reste ännu samma natt,
återskickade min egen vagn och betjening vid närmaste
poststation och fortsatte vägen ensam med Ellen och
barnet.

"Gossen passerade för att vara hennes, hon kallades
mrs Smidt, och ankomna till Frankrike, skildes vi åt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free