- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
137

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Jag skulle vilja sjelf förklara det på samma sätt,
men det är mig omöjligt, jag var lika vaken och redig,
som jag är nu."

"Ja, så försäkra alla, som råka ut för en dylik
själsförvirring."

"Men hör mig nu, antingen finnes det ett
hemlighetsfullt tillstånd mellan lif och död, en själens
förmåga att under vissa vilkor återtaga form och gestalt,
för att kunna meddela sig med varelserna på en jord,
som den redan lemnat, eller också måste bror
medgifva, att qvinnan var endast skendöd."

"Jag medger hvarken det ena eller andra," återtog
doktorn ifrigt.

"Och bror vill verkligen taga på sin ed, att hon
var död, då bror lemnade henne?"

"Ja, utan tvifvel."

"Bror skall likväl icke kunna gå denna ed, utan
att välja mellan ett af de antaganden jag framstält."

"Hvarför inte, om jag får fråga?"

"På hvad sätt vill ni tvinga honom dertill, min vän?"

"Genom att framlägga faktiska bevis för den dödas
besök hos mig, natten efter den dag då han ansåg
henne hafva aflidit."

"Bevis, verkliga bevis? Min vördade farbror,
tillåt mig att tvifla derpå!" sade doktorn misstroget.

Den nyfikne betjenten, som längesedan funnit
samtalet derinne ega tillräckligt intresse, för att låta
honom sätta ögat till det rymliga nyckelhålet, kunde
emellertid, oaktadt alla sina bemödanden, icke se allt
hvad som passerade, men han hörde prasslet af papper,
som prosten uppdrog ur fickan, och såg sin husbondes
ansigte, med tydliga tecken af förvåning luta sig
deröfver, och efter en temligen lång paus utropade denne
helt högt:

"Ni har rätt, min kära prost, detta är oförklarligt,
utan att antaga endera af edra förutsättningar."

"Hennes egen underskrift, namn, årtal och dato,"
sade doktorn långsamt och tvekande, sedan han länge
betraktat papperet, som låg framför honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free