- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
138

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Nåväl, min kära bror, erkänner du dig besegrad?"

"Jag bekänner åtminstone, att jag i ert ställe skulle
vara frestad, att tänka som ni, men jag... jag..."

"Nå, hvad vill du säga?"

"Jag vidblir min mening, qvinnan var död, jag
har sett hennes lik och jag tror icke annat än hvad
jag sett; er egen inbillning har villat er," sade doktorn
hastigt och något tvuoget.

"Ni går för långt, doktor, ni vill icke erkänna
ert misstag, det är hela saken. C’est l’honneur de
metier, som är i fråga naturligtvis," sade baronen.

"Nej, herr baron, det är min öfvertygelse,
ingenting annat, och jag bekräftar här med min ed tiden,
när dödsfallet inträffade," återtog doktorn uppbrusande,
i det han med detsamma fattade en penna på bordet
och hastigt skref några ord på papperet, som han
nyss läst.

"Håll, hvad gör du, du glömmer att jag redan
ditskrifvit min ed... endera måste vara falsk, dessa
båda högtidliga eder upphäfva ju hvarandra," sade
prosten och fattade doktorn i armen, men det var
för sent. Denne hade redan undertecknat sitt namn
och kastade pennan ifrån sig.

"Dessa papper, mina herrar," fortfor den gamle
prosten upprörd, "äro af omätlig vigt för den de angå.
Sanningen eller falskheten deri afgöra rättigheten till
ett gammalt och ädelt namn och en stor förmögenhet.
Det vore kanhända skäl, att min unga hetsiga vän här
ville besinna sig ännu en gång, innan han genom
denna oombedda dödsattest söker göra den arma brottsliga
qvinnans bemödande, att till någon del försona hvad
hon brutit, om intet."

Doktorn sänkte hufvudet, men svarade ingenting.
"I ären båda hederliga män, och I hafven i min
tanke båda rätt, jag vet icke hvad dessa papper
innehålla, men det synes mig fullkomligt riktigt, att dessa
båda eder stå derunder, de utgöra ett bevis på
tillvaron af dessa hemlighetsfulla krafter i naturen, som
man af okunnighet kallar vidskepelse och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free