Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastbunden, och medan hennes blickar bakom
stolskarmen hvilade på Astley, tvinnade hon med rask
fart mellan sina små knubbiga händer det grofva garnet.
Mamsell Petronella, som satt bredvid i en gammal
länstol, stor och tung som en skyllerkur, hade ett lika
landtligt och obegripligt göromål för händer; hon "knöt
solf", men mellan hvarje tråd, som hon fäste om
"solfstocken", tittade hon nyfiket i det utbredda
tidningsbladet, som låg framför henne på bordet, och lät då
och då ett halfhögt utrop af förvåning och intresse
undslippa sig, vid läsningen af de mirakulösa "utrikes
nyheter", som den tiden flögo omkring Europa och
hunno till och med gamla gummors öron. Emellertid
fann hon icke det ringaste deltagande eller intresse
hos sin brorsdotter. Och om det någonsin finnes öron,
som äro stendöfva för politiken, så är det väl en ung
flickas, isynnerhet om hon är kär. För Hedda
betydde den store Napoleons hela sprakande
krigsfyrverkeri icke mera än en nypa snus ur faster
Petronellas dosa, och jag tviflar på, att sjelfva Hannibal
och Cæsar vunno mera gehör hos sin tids skönheter.
Den unga flickan smålog åt sin fasters utrop, under
det hon lyssnade för att uppfatta hvad prosten och
magistern sade, och hennes kinder glödde som eld, då
hon hörde Astley, till svar på några af farbror Jöns’
yttranden, säga med låg och osäker röst:
"Jag har hittills icke haft några bestämda planer
för min framtid; den lifränta, hvaraf min fostermor
lefde och af hvilken hon tilldelade mig största delen,
upphör nu efter hennes död, och detta tillika med en
annan omständighet har nu i det närmaste bestämt mig
att bli prest."
"Men, min gosse, du har ju alltid haft motvilja
derför?"
"Ja, det är sannt; men... men..." Den unge
magistern kastade en hastig blick bort till Hedda, som
lutade sitt rodnande ansigte ända ned mot ljusvekarne
framför henne, och fortfor: "Om farbror vill vara så
god och låta mig få ett enskildt samtal."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
