Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, hvarför icke? Det måste likväl ske, kom
med mig in i min kammare!" sade prosten, mera, som
det tycktes, till svar på sina egna tankar än Astleys
ord, under det han, med en något tankspridd och
bekymrad min, gick förut in i det lilla rummet till venster
om salen.
Astley stängde dörren och gick fram till sin
fosterfar, som satt sig ned i den lilla klumpiga brunmålade
träsoffan.
"Vänta, min gosse, säg ingenting," sade farbror
Jöns, hastigt hejdande den unge mannen, hvars läppar
redan voro öppnade för att uttala en bekännelse, som
den hederlige prosten alltför väl anade.
"Säg ingenting ännu! Jag tror mig nästan veta
dina skäl, att nu vilja bestämma din lefnadsbana, emot din
egentliga önskan och dina anlag, men jag har
derförinnan något mycket vigtigt att meddela dig, jag har
dröjt dermed af motvilja för att rubba din goda tanke
om en person, som du hittills ansett dig stå i skuld
hos och böra egna tacksamhet och ömhet. Det är
hårdt att nödgas krossa ungdomens tillit och tro, och
jag fruktar, att denna upptäckt skall skada din
verldsåsigt för hela lifvet; det är emellertid min pligt att
lemna dig de upplysningar din fostermor sjelf gifvit
mig, och det är dessutom hennes egen befallning."
Prosten steg upp, öppnade sin pulpet och
framtog derur några papper, som han lemnade den
förvånade Astley.
"Jag har sjelf, som du ser, efter din fostermors
diktamen skrifvit denna hennes bekännelse. Du skall
deraf lära känna ditt verkliga namn och din familj,
och jag hoppas, att du skall förlåta den olyckliga och
ångerfulla qvinnan, som Gud redan dömt. Då du läst
detta, skola vi återtaga det samtal jag nu afbröt, om
du så önskar, men jag förmodar, att du med glädje
ser dig befriad ifrån att stanna här såsom min adjunkt,
och att du troligen har en helt annan bana framför
dig," tillade den gamle prosten, melankoliskt leende,
under det Astley, djupt upprörd och utan att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
