- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
148

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag vill icke, att du lemnar Sverige, bunden af ett
löfte, som du antingen skulle bryta eller uppfylla med
motvilja. Om du verkligen älskar så, som du sjelf
tror, så är en förlofning onödig; du skall då i alla
händelser återvända för att hemta din brud, och du
skall utan tvifvel finna henne trogen, men du bör
hvarken begära eller lofva en trohet, hvilken inga
löften binda eller framkalla. Ni ären båda ännu mycket
unga, låt verlden och händelserna lära er, om ni
verkligen älsken hvarandra! Jag har sagt Hedda
detsamma, som jag nu säger dig; hon har insett sanningen
deraf och vill icke nu af dig mottaga ett löfte, som
man möjligen kan misstänka, att endast din
hederskänsla ålägger dig; du har nu emellertid erbjudit henne
det, det var rätt, det var nödvändigt för att erhålla
hennes aktning, om hon också icke mera bör gifva
dig sin kärlek."

Gubben tystnade, och Astley erkände inom sig,
att han hade fullkomligt rätt; han kände till och med
en outredd känsla af belåtenhet, som han alls icke
ville göra sig sjelf reda för, men som mer än något
annat bevisade sanningen af farbror Jöns ord, med
afseende på hans kärlek.

Hvem vet emellertid, om icke den hederlige prostens
vishet var mera poetisk än praktisk, ty kärleken, i
synnerhet hos männen, är icke alltid af en så
uteslutande, så positif kraft; den har rätt ofta behof af
stödet i ett löfte, som hedern håller i helgd, och som,
på samma gång det bevarar den så att säga "officiella
troheten", äfven minskar frestelsernas makt och ofta
bereder oss ett dylikt löfte, uppfyldt kanhända med
hemlig motvilja och resignation, en lycka, som vi
hvarken förtjenat eller väntat, och som en lugnare
och mera förnuftig och rättvis ålder skall välsigna.

Den unge magistern hade rest, och enligt farbror
Jöns’ önskan hade han hvarken gifvit eller begärt
något löfte om trohet eller kärlek åt Hedda.

"Ack, skulle han väl gillat och efterkommit denna
önskan, om han älskat!" tänkte Hedda, och hon hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free