Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ah! Astley, den hederliga ståtliga pojken, hans
höghet Cameron, som han så ofta fick heta."
"Nåväl, detta narri var profetiskt."
"Hvad menar du?"
"Jag skall sedan berätta dig det, och jag tviflar
på, att din historia är mera sällsam än min. Se så,
nu är min pipa stoppad, och jag längtar att höra dig
med ännu mera ifver, än jag som pojke längtade att
höra sagor om "Blå fågel", eller "Den sköna Melusina".
"Du minns ju den der qvällen, den sista qvällen
vi voro tillsammans," började Malkolm med en viss
tvekan efter några ögonblick, under det han gick fram
och tillbaka på golfvet och med en nervös oro vred
på sin urkedja.
"Ja visst, jag mins den, som det varit i går, ditt
goda lynne och din pojkaktighet täflade med min egen,
hvilket icke vill säga så litet," sade Alf, som satt sig
i soffan och med välbehag blåste den doftande röken
upp i fina spiraler.
"Ah ja! fördömda qväll, den tog det goda lynnet
med sig. Emellertid, vet du hvad som faller mig in?
Det är två år sedan jag såg dig, och under all denna
tid ... Jag har nu träffat dig igen. Hvem vet om
din ankomst icke är signalen till min plågoandes flykt."
"Ja, det är möjligt. I fall min närvaro kan ha
en så helsosam verkan, så är det bäst, att du på
fullt allvar antar mig till ditt ressällskap," inföll Alf
skrattande.
"Skämta icke, jag..."
"Nej, men börja nu, ty jag är fullt säker, att
den der plågoanden är en rätt vacker qvinlig uppenbarelse,
som jag med mycket nöje vill befria dig ifrån."
"Det kommer deraf, att du sjelf den der qvällen
råkade ut för något kärlekstrassel, åtminstone var du
försvunnen sedan vi gjort en enda tur genom salen
tillsammans, och jag såg dig icke förr, än balen
var slut."
"Det var sannt, jag fastnade verkligen för en
liten utklutad varelse, som genast anförtrodde mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
