- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
159

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att hon var "turkinna" för tillfället, men annars
försörjde sig med att "nåtla tygkängor" åt en skomakare
och hade ett "ensamt rum", i fall jag ville helsa på
henne; hon var verkligen så rolig, att jag ännu är
hågad att skratta åt den intressanta turkinnan."

"Nåväl, du var försvunnen, och jag roade mig
att valsa af alla krafter, utan att göra mig samvete
af, att jag gång efter annan kom att trampa och
knuffa en liten hvitklädd pierrot, med en stor peruk
och hög toppig mössa, som äflades att vara framför
mig."

"För hvarje gång jag sparkade honom på benen,
utfor han, till svar på mina ursäkter, i vredgade
hotelser uttalade med denna obehagliga tyska brytning,
som jag icke kan tåla, och som gjorde, att jag
tog honom för en judisk bodbetjent.

"Efter valsen kom en kadrilj, och hvem har jag
återigen bredvid mig, om icke den lilla juden, som
sprattlade som en aborre framför mina tår, hvart jag
tog vägen? Fåfängt söker jag en ledig plats för mina
egna hopp och piruetter, den hvita pierro’n är alltid
framför och blir alltid trampad. Jag skuffar och
sparkar honom, blir till slut förargad och ber honom
dra för tusan, men blir öfveröst med ett kackel af
tysk-svensk rotvälska, hvaraf jag knappt förstod ett ord.

"Allt är emellertid förgäfves. Jag kan icke slippa
den vedervärdiga varelsen, hvars dumma infall och
krumbugter väcka en munterhet bland damerna omkring
oss, som smickrar och uppmuntrar honom ännu mer.

"Jag kände mig särdeles retad och kämpade emot
begäret att fatta honom i kragen och kasta honom
undan, då kadriljen lyckligtvis i detsamma var slut
och vi undsluppo hvarandras åsyn.

"Jag hade, liksom du, hängifvit mig åt en sådan
der löjlig och besynnerlig konversation, som ofta bestås
på dylika baler, och ännu skrattande af hjertans lust,
förde jag ut min dam till en anglaise.

"Jag hade helt och hållet glömt den förmente
juden och rusade fram med full fart i salen, då jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free