- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
162

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudskål, som ännu i dörren kastade på mitt ansigte
liksom ett otrefligt återsken, innan den försvann.

"En sällsam svindel fattade mig, jag kände mig
illamående och besynnerlig till mods. Ljusen skimrade
för mina ögon som genom en dimma, och musikens
buller hotade att spräcka mina örhinnor. Jag var som
i en dvala, utan förmåga att reda mina intryck eller
öfvervinna den matthet och beklämning jag kände.

"I detsamma kom du ned ifrån läktaren, men du
hade ett fruntimmer med dig, och jag tog helt hastigt
afsked af dig."

"Ja, det är sannt," inföll Alf, "jag mins nu
verkligen, att du såg blek ut och sade dig må illa, jag
tänkte icke mera derpå, vi skildes åt utan något vidare
farväl, och jag reste, som du vet, morgonen derefter."

"Ja, och jag låg morgonen derpå i min säng,
yrande i en brinnande feber."

"Du blef sjuk, ditt illamående var då allvarsamt?"

"Ja, mycket allvarsamt, jag fick en svår nervfeber,
som öfvergick till tyfus, och under hela min sjukdom,
i alla mina feberfantasier stod ständigt den otäcka
hvita pierron vid min säng och återfordrade sin peruk."

"Nå, det var då ganska naturligt, det var det
sista lifliga intryck din hjerna mottagit."

"Ja, du har mycket rätt, det var helt naturligt;
men jag vill nu berätta dig hvad som alls icke är
naturligt, hvartill jag åtminstone icke kan utfinna
någon förklaring, som är hvad vi vanligen kalla naturlig,
det vill säga, som vi kunna fullt förstå, ty något
verkligen onaturligt finnes icke. Detta ord innebär sin
egen motsägelse, upphäfver sig sjelft ..."

"Nåväl?"

"Men först vill jag fråga dig: har det aldrig
funnits något ögonblick i ditt lif, då du anat, eller
kanske till och med trott på tillvaron af väsenden,
som äro på en gång sämre och bättre utrustade än
vi, ett slags karrikatyrer på menniskorna i vissa fall,
och dem öfverlägsna i andra, hemska gyckelbilder af
vår egen fantasi, efter hvad vi vanligen tro, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free