- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
171

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

besinna, att jag ännu var i ett slags svaghetstillstånd
efter min långa sjukdom, och medgif, att detta
yttrande väl kunde undfalla en klok menniska under
dylika omständigheter!

I sjelfva verket kände den glade och föga
fantastiske kandidaten en ganska stark böjelse att skratta,
men Malkolms nästan bedjande och sorgsna ord hejdade
genast hans munterhet, och han sade allvarsamt:

"Jag försäkrar dig att, ehuru jag ett ögonblick
fann ditt utrop besatt, så förstår jag mycket väl, huru
den, som uteslutande en längre tid varit sysselsatt med
en enda idé, kan hänföra allt till densamma, huru
orimligt det kan synas för andra."

"Ja, är det icke så, i synnerhet då allt förenar
sig att nära och återlifva denna idé. Nåväl, med
ifvern hos en jagthund, sökte jag på golfvet urskilja de
fortsatta spåren af min hemlighetsfulla gäst och tyckte
mig verkligen finna flera, fast otydligare, ända bort
till dörren.

"Under det jag för mig sjelf förklarade det förstas
större tydlighet dermed, att man ett ögonblick stannat
stilla vid bordet, inkom Annette ännu en gång,
synbarligen utan egentligt ärende och sysslande med mina
kläder, i tydlig afsigt att komma fram med något,
som hon hade på hjertat.

"Då jag emellertid satt helt tyst, sade hon slutligen
liksom litet brydd:

"Har icke herrn kunnat påminna sig sedan, om
någon varit här inne?"

"Nej, men kanske du i stället anlitat ditt minne
med bättre resultat?"

"Nej, som sagdt, jag vet ingenting; men det är
allt konstigt ändå, ty någon skulle väl varit inne,"
fortfor hon, fästande en betydelsefull och besynnerlig
blick på mig, som jag alls icke förstod.

"Hvad menar du? Säg ut!" sade jag förvånad.

"Åhjo, jag mötte fru Lund, tvätterskan, som bor
på vinden, just när jag nu kom ut ifrån herrn, och
hon kom att säga något, medan vi språkade en smula ..."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free