- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
173

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket ordentlig och noga med sina hyresgäster, och
om hon skulle få veta, att ..."

"Du misstager dig alldeles, men bed nu genast
fru Lund komma in."

"Det är omöjligt, för hon är borta och tvättar
hela dagarne, men i qväll, om herrn vill."

"Nå, i qväll då, men glöm det icke. Jag måste
tala med henne."

"Ja, det förstås! Det begriper jag nog."

"Hvad kan hon hafva sett? mumlade jag för
mig sjelf, då Annette gått sin väg. — Någon har midt
i natten gått in genom min dörr, och denna dörr är
låst med dubbla lås och nyckeln sitter innanför. Det
är ju omöjligt, om icke denna satans masque är en
ande eller Lucifer sjelf.

"Jag var verkligen frestad att tro det senare, ty
aldrig har väl denna symboliska personnage visat sig
mera retsamt efterhängsen, och mera plågat en arm
syndare, till och med i den tid, då han uppträdde
mera officielt än nu.

"Jag trodde, dagen aldrig skulle blifva slut, och
är fullt öfvertygad, att den hedervärda tvätterskan
aldrig förr i sin lefnad varit föremål för så många
längtansfulla tankar.

"Ändtligen kom qvällen och med den fru Lund.
Den stackars pussiga, blågredelina, förfrusna menniskan
steg in, anförd af Annette, som presenterade
henne och gaf henne en stol, under det jag med all
möjlig artighet började min examen.

"Ja, gudbevars! Herrn kan väl förstå, att när
man inte är blind, så ser man ibland hvad som är
midt för näsan på en," började fru Lund i en urskuldande
ton och torkade sig om munnen med en liten
hoprullad sudd, som skulle föreställa en näsduk.

Jag försäkrade henne, att detta icke alls förundrade
mig, efter det väl alltid borde vara fallet, men
bad henne endast noga beskrifva hvad hon egentligen
sett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free