Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är den lilla staden Kronach ... Tycker du
icke, att det gifs ställen, som mer än andra ha en
sällsam förmåga att fästa sig i ens minne? Ofta är
det en del af ett landskap, en klippa med några
ödsliga halftorra granar, en koja vid en grind, ett
gammalt skjul med sina otrefliga omgifningar, hvilka man
under en resa i förbifarten har sett endast några
ögonblick, men som likväl hänga sig fast i ens
föreställning med en besynnerlig noggrannhet; det
förefaller mig då, som om något eget förhållande, någon
mystisk, hemsk eller leende händelse passerat der eller
vore förenad dermed, jag känner ett intresse för dessa
ställen, hvarför jag icke kan göra mig reda, och det
faller mig ofta in, att de skola komma att ega ett
närmare eller aflägsnare inflytande på mitt eget lif,
att jag sjelf skall komma att upplefva någon händelse
derstädes. Ett sådant intresse fattade jag för Kronach.
Du skall följa mig dit, Alf, du måste lofva mig
det, jag vill ännu en gång återse den gamla staden,
som ligger i mitt minne, på en gång dunkelt och
minutiöst, dunkelt derför att jag under den tid, jag
vistades der, beständigt såg den omgifven af solrök; och
dess gamla kyrka, dess helgonbilder, kanaler, trånga
gator och tunga gamla besynnerliga hus framstå
derför på minnets tafla med dessa mjuka, försvinnande
och likväl säkra konturer, som man ser på några
gamla mästares målningar.
"Besynnerligt, jag skulle vara frestad att tro, att
der stod någon i detta ögonblick och ropade mitt namn
med en stämma, så lockande och förförisk som hafsfruns
... jag skulle vilja resa ännu i detta ögonblick."
sade Malkolm, halft skämtande och halft allvarsamt
och steg upp.
"Svärmare, du måste beherrska din ohejdade och
lifliga inbillning, om du någonsin vill bli fullkomligt
frisk och rask igen," inföll Alf leende.
"Är det läkaren, som talar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
