Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mitt rum, fann jag likväl till min stora förvåning
ingenting.
"Jag hade emellertid sofvit illa och drömt samma
dröm som vanligt: jag såg den hvita figuren stå vid
min säng, med sitt kala hufvud och sina långa fingrar
med de blå naglarne utsträckta emot mig, upprepande
sin vanliga fras, innan han försvann, och kände denna
dödande ångest, detta tillstånd mellan sömn och
vakande, hvilket höll mig fastnaglad vid sängen, trots
alla mina ansträngningar att blifva herre öfver min
kropp, att kunna vakna, resa mig upp och gripa det
pinande fantomet.
"Förvånad öfver denna oväntade artighet af min
plågoande, klädde jag mig och ämnade gå ut, då jag
märkte, att jag hade förlorat en liten ring, som jag
ständigt burit på venstra lillfingret; den hade suttit
så hårdt, att jag aldrig brukade borttaga den, och på
fingret syntes ännu det djupa och röda märket derefter."
"Jag mins den mycket väl," inföll Alf afbrytande,
"du hade den redan då vi voro i Lund tillsammans,
den var mycket gammalmodig och ovanlig, jag skulle
igenkänna den, hvar jag fick se den."
"Ja, men du skall säkert aldrig komma i tillfälle
att igenkänna den; det var emellertid densamma. Huru
var det nu möjligt, att jag kunnat tappa den, utan
att veta derom? Jag hade icke på flera år haft den
af fingret. Hvart hade den tagit vägen?
"Jag vände tillbaka in i rummet, jag letade i min
säng, på golfvet, i mina kläder; allt förgäfves, den
fanns icke.
"Dess värde var icke mycket stort, den var klumpig,
med en enda liten briljant, temligen illa infattad,
men jag värderade den som ett minne af min mor,
som du vet.
"Nåväl, att fråga den gamla pigan, som städade
åt mig, syntes mig nästan löjligt och utan allt gagn,
ty att jag icke kunnat tappa den, derom var jag fullt
säker, och att ingen mensklig varelse kunnat beröfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
