- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
204

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Med ett ord, Malkolm, jag är fullt öfvertygad,
att den, som i natt stod utanför Sara S—s fönster, är
eller borde vara hennes trolofvade, och så vida det
icke var du sjelf, så gör du klokast uti att glömma
henne."

"Den der Darney är en skurk, och det trodde jag
honom genast om," utbrast jag förbittrad.

"Så tycker nästan äfven jag, ty hvartill skall
detta tjena? Men vi skola icke döma honom för
hastigt, kanhända eklateras deras förlofning snart."

"Jag hade god lust att slåss med honom."

"Det tviflar jag alls icke på. Men kom nu med!
Der kommer Sara, låt oss gå!"

"Nej, lemna mig, Bojser, jag vill se henne ensam,
jag vill säga henne några ord!"

"På det du skulle få tillfälle att förödmjuka dig
sjelf eller henne. Hvarför bry den stackars flickan?
Saken är ju klar som dagen: Kom!"

"Bojser ville draga mig med sig, men Sara hade
nu hunnit nästan fram till oss. Aldrig hade jag sett
henne vackrare: hennes ansigte strålade af ungdom
och glädje, man kunde icke misstaga sig på hennes
utseende, det var den lyckliga kärlekens glans i hennes
ögon och på hennes panna. Hon tycktes hafva ämnat
tilltala oss, men då jag endast tyst och stelt bugade
mig för henne, gick hon förbi, kastande på mig en
skälmaktig och liksom hemlighetsfull blick, hvilken
kom tårarne nästan att stiga mig i ögonen af harm
och saknad.

"Vi kunna i omvänd mening säga som Leporelli:
"här ha vi intet mera att uträtta"; hon är förlofvad,
det är tydligt, men på min ära tror jag icke, att hon
kommer att ångra sig, stackars barn. Den der Darney
är icke någon verklig gentleman, huru rik och förnäm
han än möjligen kan blifva," sade Bojser halfhögt och
drog mig bort.

"Dagen derpå reste jag ifrån Gustafsberg för att
göra en tur utomlands.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free