Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa ord skrifna på sjelfva bordet, i imman på fönstret,
då jag drar upp gardinen, med ett kol från kakelugnen
på golfvet eller på väggen. Nu mera tyckes mitt hår
icka vidare falla honom i smaken, det är i stället
andra saker, som försvinna. Alltsedan jag saknade
den lilla ringen vid Gustafsberg, har än det ena, än
det andra af mina bäst förvarade och mest värderade
effekter försvunnit på samma sätt."
"Men detta är ju omöjligt," afbröt Alf häftigt.
"Du borde ständigt hafva någon inne i ditt rum."
"Jag har verkligen haft det, men då jag icke vill
säga orsaken, icke anbefalla dem att vaka öfver mig,
så tjenar det till ingenting; huru skulle en dylik
befallning dessutom kunna efterkommas? möjligen i åtta,
fjorton dagar, en månad, men någon gång blir den
naturligtvis glömd ... Men jag är trött, låt oss icke
mera tala härom, du känner nu min sällsamma sjukdom.
Visa din konst som läkare och bota mig!" tillade
Malkolm matt och likgiltigt, med ett bittert och
sorgligt leende, under det han lät hufvudet sjunka tillbaka
emot länstolens ryggstöd och tillslöt ögonen.
De båda unga männen sutto tysta, hvar och en
försänkt i sina egna tankar. Det var redan midnatt,
men ingendera tänkte på att gå till sängs.
Alf Stjerne var en gladlynt och temligen lättsinnig
ungdom, som ännu icke bildat sig några synnerligen
stadgade begrepp i de tvetydiga ämnen, hans
vän under sin berättelse vidrört. Vid tjugoett år har
man sällan någon annan tanke och tro i något afseende
än den beqväma, för mängden af menniskor under
hela lifvet fullt tillräckliga, auktoritetstron.
Vi hafva vanligen tillbragt hela den korta tid
vi lefvat med att proppa i vårt hufvud andras tankar,
resultatet af andras både skarpsinniga och enfaldiga
reflexioner och hafva icke ännu haft tid att tänka
sjelfständigt och oberoende deröfver; ty vi behöfva en
tredjedel af vårt lif för att inhemta alla dessa särskilda
ämnen, som vi med så mycken ansträngning och arbete
packa in i vårt hufvud, och hvilken utgör vår så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
