Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Jag förmodar, att han vistas på Oukwoodhouse?"
"Nej, min herre, han reste strax efter sin fars
död till kontinenten, han är för närvarande i Italien."
Astley teg villrådig, och juristen, som ingenting
vidare hade att säga och tydligen ville blifva af med
honom, erhöll i detsamma en välkommen anledning att
bugande följa honom till dörren, då ringklockans häftiga
ljud förkunnade en hemmastadd klients ankomst.
Nedkommen på gatan, stod Astley obeslutsam ett
par minuter, innan han återvände till det hotell, der
han bodde, och väl ditkommen, kastade han sig på en
soffa helt upprörd och missmodig.
Häftig och oerfaren hade han föreställt sig, att
han endast behöfde visa sig för att blifva erkänd och
komma i åtnjutande af det stånd och det namn man
så länge beröfvat honom, och nu — hvad fann han väl?
Hvad han aldrig ett ögonblick drömt om, en annan
redan i besittning af detta namn.
Den plats i samhället, som han trodde vara tom, som
var hans, den var redan upptagen; det fanns redan en lord
Astley Hawerfield; i det hem der han trodde sig hafva
varit älskad, saknad och begråten, der hade man ingen
aning ens om hans tillvaro, och alltsammans, hela denna
historia, som fylt hans själ med smärta och vrede,
ömhet, längtan och hopp, den var kanhända icke annat
än en grym dikt af denna besynnerliga qvinna, hvars
hatfulla sinnes bitterhet öfverlefde henne sjelf.
Huru kunde han väl ega den ringaste förhoppning
att eröfra en rättighet, som allt ifrån barndomen tillhört
en annan? Hans uppträdande och anspråk skulle ju
anses löjligt, rent af vanvettigt, på samma gång denna
väckta förhoppning var en brand inkastad i hans själ,
som skulle förtära honom; och det var utan tvifvel
detta hans demoniska fostermor åsyftat.
Så tänkte Astley i sin första förtviflade bestörtning,
vid underrättelsen om den verklige lord Astleys
tillvaro, men en mera sansad och lugn eftertanke visade
honom likväl saken ur en annan synpunkt, och lät
honom icke helt och hållet förlora modet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
