Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den vackra Anais inlade hastigt porträttet, fattade
Astleys arm och förde honom halft motvilligt ut ur
rummet, nickade förtroligt i dörren ännu en gång, och
Astley hörde nyckeln omvridas, på andra sidan, i låset.
"Sof godt!" upprepade Astley leende och
förtrytsamt. "Ah, den lilla förräderskan! Hon vet
mycket väl, att jag icke skall kunna sofva."
Förvirrad och villrådig öfver sitt eget sinnestillstånd,
var Astley, ännu en lång stund sedan han återkommit
i sitt eget rum, ur stånd att reda eller bestämma
sina intryck.
Den unge magistern hade ännu bibehållit i sin
själ det ideal af sträng och ren skönhet, som några
af de klassiska filosoferna framställa. Han hade med
en naturlig förkärlek omfattat denna bild af harmoni
och själshöghet, och i hans sinne låg ännu orubbad
denna antika dygd och hederskänsla, som icke håller
streck med den moderna, och som, om den också
vanligen är omöjlig att återfinna ibland verldens utnötta,
uttråkade och nedsölade "praktiska män", likväl
stundom funnits en gång i deras hjertan. Lomhörda
af missljuden omkring dem, hafva de förlorat allt
gehör för den himmelska harmoni, som fylde deras
entusiastiska ungdom med förtjusning. Men äfven i
detta fall hafva vaggan och grafven en slående likhet
med hvarandra, att vår första ungdoms "sublima enfald"
skall vid grafvens rand återkomma, för att sprida några
strålar i den förmörkade själ, som så länge glömt och
högvist föraktat dess ljus.
Astley hade aldrig tänkt sig frestelsen i den
sällsamma gestalt, hvari den nu mött honom.
Han trodde sig älska den lilla landtflickan der
hemma i den skånska prestgården, och denna kärlek
hade hittills skyddat hans hjerta. Det hade också
varit ganska sällsynta och ganska litet frestande anledningar
till otrohet, som den gamla svenska universitetsstaden
erbjudit, både emot hans kärleks föremål och
hans stränga och ömtåliga hederskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
