- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
249

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


De mörkt panelade väggarne i deras rum, de
solheta gatorna utanför, der de ständigt stickande och
öldrickande fruntimren sutto utanför sina hus, och den
eviga klockringningen syntes honom emellertid i början
ingenting mindre än lifvande.

Alf hade emellertid ett sinne mjukt som vax, han
var en af dessa lyckliga naturer, som kunna finna sig
öfverallt och uppsöka glädjens små guldkorn äfven
bland gruset af sina käraste förhoppningar.

Snart fann han ett visst behag i denna egendomliga
omgifning: den landtliga befolkningen, som egentligen
utgöres af timmerflottare och skogsarbetare, de
förre med sina långa krokar eller båtshakar, de senare
med yxorna beständigt öfver axeln, och deras qvinnor
med sina brokiga schalar lindade omkring hufvudet i
toppform och knutna i en rosett i pannan; den gamla
fästningen på höjden öfver staden med sitt gråa torn,
ständigt kringsväfvadt af kajor, hvilkas bläcksvarta
vingar så skarpt aftecknade sig emot den dunkelröda
aftonhimlen, de gröna vallarne med sin mjuka gräsmatta,
sina naturlig boskéer af lind och akacier, och
der och hvar en gammal knölig kastanj med röda
blomspiror och de dammiga chausséerna utom staden
med sina häckar och inbyggda vattenrännilar, allt
syntes honom nytt och egendomligt, och han fattade
fullkomligt, att denna lilla fläck af verlden just skulle
behaga hans drömmande och svärmiska vän.

Allt hans hopp om nöje för egen del hvilade
emellertid på brunnen vid Langenau; och då han
fåfängt sökt öfvertala Malkolm att redan dagen efter
deras ankomst göra en utflygt dit, begaf sig Alf helt
ensam på väg.

Det var likväl en temligen lång promenad och
skulle troligen öfverstigit Malkolms krafter och
säkerligen icke heller behagat honom, ty Langenaus hela
tycke och färgton, voro raka motsatsen till Kronachs.

Öfver den lilla glada köpingen, med sitt brunnshus,
som den tiden likväl icke var så vackert och
komfortabelt som nu, sin forelldam med dess klara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free