Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
springvatten, sina trädgårdar, sina vackra promenader i
Frankerskogen och sina kacklande höns och kalkoner
på gatorna, hvilade en så landtlig och frisk trefnad, en
så prosaisk välmåga, att den ovilkorligt måste jaga
alla mystiska drömmar på flykten, och Alf förestälde
sig, att om han endast kunde förflytta sin vän hit,
så skulle han snart vara botad.
Nyfiken, glad och sällskaplig, blandade sig den
unge kandidaten in i det föga lysande brunnssällskapet,
der den engelska ladyn i sin bizarra kostym onekligen
var den mest anmärkningsvärda, ty för övrigt tycktes
det egentligen bestå af kringboende forstmän, landtbrukare
och ett par officerare från den lilla garnisonen
i fästningen vid Kronach.
Den enda bekantskap af något intresse, som Alf
lyckades göra, var den franske kaptenen, hvarom
uppassaren talat, och hvilken, med sina svärtade,
uppvridna mustacher, sin handstump i knapphålet, sitt
stela ben och sin venstra arm i band, var en
förträfflig representant af den franska krigare, som väckte
Europas skräck och beundran, och som nu denna
sommar, tack vare deras kejsares förmälning med den
österrikiska erkehertiginnan, fått göra en paus i sina
segrar.
Den pratsamme invaliden berättade, att hans
regemente låg i Spanien och tillhörde general Souhams
armécorps, att han fått tjenstledighet för sina blessyrer
och att han fann sin overksamhet mycket tråkig och
enformig.
Brunnssällskapet i Langenau erbjöd alls ingenting
intressant, påstod han, och om icke en ung rysk dam
af beundransvärd skönhet funnes deribland, så skulle
den stackars kaptenen längesedan hafva rest sin väg,
uttråkad af det melankoliska Kronachs tystnad och
enformighet.
Alf fäste icke mycken uppmärksamhet vid hans
öfverdrifna beskrifning på den ryska skönhetens
utomordentliga behag, under det de båda herrarne följdes
åt tillbaka till staden, och lyssnade med mera nöje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
