- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
258

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på att vaka en gång. Men i alla fall har det varit
en lättfotad person, och vi skola åtminstone upptäcka,
hur han kommit och gått," sade Alf, förargad öfver
det sätt, på hvilket han hållit löftet om sin vaksamhet,
och på samma gång påminnande sig de båda
nattvandrarne på vallen, som försvunnit så hastigt.

"Du ser det nu sjelf, när skall man vara lugn
för denna infernaliska varelse? Om man vakar i tio,
tjugo, trettio nätter, så somnar man slutligen, man
tror sig en gång i ro, och då man minst förmodar
det, är han åter bredvid en," sade Malkolm, med en
ton af nedslagenhet och förtviflan, som nästan lät
Alfs bestörtning och harm öfvergå till samvetsqval
öfver hans ringa vaksamhet.

All Malkolms sorgsna modlöshet, som minskats
under resan, var nu återkommen; han kastade sig på
soffan, utan att deltaga i Alfs ifriga undersökningar,
och försäkrade honom endast, att det tjente till
ingenting.

Dörren var reglad och stängd utåt korridoren;
det var icke rimligt, att någon gått derigenom, men
fönstren deremot voro alls icke svåra att öppna, de
gingo inåt rummet, liksom öfverallt i Tyskland, och
kunde ganska lätt skjutas upp utifrån, ty de hade
inga hakar.

Der utanför var en balkong, tolf eller tio fot
öfver den stenlagda gården, och den syntes omöjlig
att komma upp till utan en stege.

Som husets trenne våningar emellertid sköto ut
öfver hvarandra, så hade denna balkong ett tak öfver
sig, och ifrån våningen deröfver skulle man med lätthet
kunna komma in.

Den, som varit inne, tycktes således böra bo i
hotellet, eller också varit gömd der öfver natten.

Så långt hade Alf kommit i sina slutsatser, då
Johan, Malkolms betjent, som en stund varit inne i
rummet, hastigt utropade:

"Ha herrarne kanske satt undan silfverschatullet?
Jag kan icke hitta det."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free