Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon satt hopkrupen och vaggade båten af och an,
under det hon ifrigt pratade, ömsom med en gäll och
fin diskantstämma, och ömsom groft som en karl,
liksom om hon fört dockorna i en marionett-teater.
"Hester!" ropade den ena af karlarne och
närmade sig båten, "Hester! Kom nu, det är sent, ni
sitter här och blir alldeles genomfrusen."
"Hvem är det!" svarade qvinnan förskräckt och
reste sig upp i hela sin längd. "Hvad vill ni mig?
Jag har intet ondt gjort; det är osanning alltsammans,
rör mig icke, jag kan nog försvara mig."
Hennes stora och kraftfulla, ehuru något böjda
gestalt gaf också en tydlig bekräftelse åt hennes ord
och hotande åtbörder, vid hvilka likväl de båda karlarne
tycktes vara vana.
"Se så! Lugna er nu, Hester! Känner ni icke
igen oss? Vi vilja endast hemta er hem med oss."
"Är Samu med er? Har han icke kommit ännu?"
sade hon skyggt, närmande sig båtkanten och betraktade
de båda smederna, som hon nu tycktes känna igen.
"Här har jag suttit och väntat år ut och år in och
aldrig kommer han... Han skall hemta mig, som ni
vet... Jag tror, att han har glömt mig... Jag kunde
nog gå ensam, om jag bara kunde minnas, hvar det
var. Men jag har sett så många ställen i verlden,
så att det hvimlar om i mitt hufvud, och så lofvade
jag honom att vänta..."
Hon upplyfte sin kjol och klef varsamt öfver
kanten af båten, och i det osäkra skenet från lyktan
på stranden såg Astley ett brunt och fåradt ansigte,
hvars svarta ögon lyste som på en katt och hvars
sotsvarta och gråsprängda hår låg i täta och orediga
krusor, som af blåsten fördes fram i spridda testar,
under den gamla svarta hufvan, som betäckte dem.
"Har ni icke sett Samu?" återtog hon och stannade
i den våta gyttjan nere vid stranden, utan att vilja
närma sig och som det tycktes färdig att gå tillbaka i
den murkna båten, som var till hälften fyld af vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
