Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En liten bordstudsare på spiselkanten slog två,
och Désirée utropade bestört:
"Se så, min vän, det är två timmar i stället för
ett ögonblick, sedan ni kom. Vi måste nu skiljas,
farväl!"
"Redan? För mig hafva dessa timmar endast
varit ett ögonblick," sade Astley misslynt.
"Oförnöjda barn, som ni är, gå nu!"
"Men, Désirée, jag har ju berättat er, att jag
kanske snart reser; jag lemnar London."
"Åh, derom är ju ännu ingenting bestämdt; dessutom
är jag nöjd dermed."
"Hvad! ni har redan tröttnat vid mig?"
"Nej, men jag fruktar så mycket att se er förlora
det största behag, ni i mina ögon eger, det att ni är
främling, okänd och undangömd, att ni icke tillhör
denna hvardagliga hop, som finnes öfverallt och synes
öfverallt, som alla känna och som sjelfva känna allt.
Ni skall icke länge förblifva i den ställning ni nu är,
ni har nyss förtrott mig, att edra planer för framtiden
ålägga er ett annat lefnadssätt, ni skall icke längre
vara den blyge, oerfarne, förtjusande unge mannen,
som jag tillber, ni skall komma att likna alla andra
innan kort, och derför vill jag hellre, att ni reser."
"Men vi skiljas åt."
"Jag skall söka upp er, när ni vill, om ni lemnar
mig, innan min illusion är flydd."
"Hör på, Désirée! Om jag en dag skulle framträda
ur det dunkel, som nu höljer mig, om jag skulle
vinna rikedom och rang, ni skulle således då icke
längre älska mig?"
"Hvem vet? Jag tror det knappt; jag skulle då
icke blifva ensam om er ömhet; jag vill tusen gånger
hellre behålla er sådan som nu."
Den vackra qvinnan böjde sig ned och tryckte en
kyss på Astleys panna, med en min af så allvarlig
uppriktighet, att Astley kände sig nästan rörd.
"Jag vill icke hoppas annat, än att ni verkligen
reser härifrån snart?" sade Anais innan hon stängde
dörren efter Astley.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
