Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppriktiga tillgifvenhet han fattat för sin "svenska vän";
och mer än en gång var hans goda praktiska förstånd
af nytta för Astley. Då han derför fann den lilla
skrifvaren väntande i sina rum om aftnarna, när han
hemkom, var det med en känsla af välbehag och trefnad
han slog sig ned i lugn hos honom, för att berätta
dagens tanklösa och ofta fadda tidsfördrif.
Astley hade en dag ätit middag med två af dessa
nya vänner af "la jeunesse dorée," som Bulwer beskrifver
såsom "unga män med få idéer och ännu färre
pligter, men godt om fristunder, penningar i fickorna
och äfven skulder till sina handtverkare och krämare,
ogifta tanters stolthet och sparsamma fäders plågoris,
glada själar, som skynda sig att njuta af sin ungdom
och äro medelålders män, innan de hinna trettio år."
Den ene af dem, kapten Ralph Harvey, var en
verklig typ för en elegant engelsman; hans blonda
hår och välkammade mjuka kindskägg, långa och smala
figur, vackra blågrå ögon, fina händer och välsittande
parfymerade kläder gåfvo honom något distingueradt
och behagligt, som hans alltid sansade och lugna
belefvenhet ännu mera ökade; den andra mindre vacker
och mera trivial till sitt utseende, men som likväl i
tal och sätt bar prägeln af en gentleman, var Walter
Moore.
De trenne unge männen hade nyss stigit upp ifrån
bordet i det hotell der de ätit middag, och kapten
Harvey anmärkte för tredje gången, att de hade ett
mycket bullersamt grannskap i rummet näst intill,
hvarifrån hördes högljudt prat och skrattsalvor, blandade
med klingandet af sönderslagna glas och tallrikar, samt
smällar af champagnekorkar.
"Det är några unga herrar, som nyss återkommit
till London, och de äro mycket muntra," sade uppassaren
leende.
"Jag hör äfven fruntimmersröster," inföll Astley,
under det han sökte sin hatt.
"Ja, det är mycket vackra och fina damer också,
som äro med. Middagen bestäldes redan i går."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
