Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varulfvar?" sade Alf helt förvånad och vände sig ännu
skrattande till Malkolm.
"Åh, de taga oss för ett par skogvaktare —
förmodar jag. — De stjäla gräs åt sina gäss och grisar
kanhända; det är troligen derför de fly med så
ursinnig fart. Låt dem emellertid springa. Vi följa
gångstigen här, så komma vi ut till landsvägen; klockan
är mycket och vi ha ännu långt till Kronach."
Alf skulle haft god lust att förfölja de skrämda
flickorna och spela rolen af en förlåtande skogvaktare,
men som en dylik idé var alltför mycket barnslig att
kunna tillstås för Malkolm, så måste han lemna den,
och ännu skrattande åt de vilsekomna tofflorna, som
han uppfångade på spetsen af sin käpp, följde han sin
vän, som kommit ett bra stycke förut.
Klockan var åtta, då de återkommo till Kronach,
och det ringde till aftonbön, just då de stodo
nedanför fästningsvallen.
"Har du icke lust att gå in i kyrkan? Der hålles
någon messa, jag hör sången ända hit," sade Alf, då
Malkolm kastade sig ned i gräset.
"Nej, jag är trött, och så dammig sedan, men gå,
om du har lust! Jag väntar dig här eller går hem,
om du dröjer alltför länge."
Alf hade ännu icke sett den gamla kyrkan invändigt,
och den hade verkligen något särdeles tilldragande
i sitt åldriga och pittoreska utseende.
De katolska kyrkorna ega i allmänhet ett lockande
behag; deras målningar, deras bilder, kors och altaren,
prydda med friska blommor, vittna om lif och känsla;
deras mystiska dunkel, deras rökelse och sång tala
ljuft, värma hjertat likasom en moders famn och
stämma sinnet till denna mjukhet, denna onämnbara
hänförelse, som bönen måste ega, om den skall gifva
oss den gudomliga tröst, den ro och den domning ifrån
lifvets sorger, hvarefter vi längta.
De protestantiska och lutherska kyrkorna deremot,
med sina hvitrappade nakna och kala väggar, sin
ofta fattiga och fula enkelhet, nedtrycka och afskräcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
