Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För att få se henne ännu en gång, skyndade han
fram till den gamla stensnäckan på väggen vid
kyrkdörren, som hon skulle passera, doppade vigvattensviskan
deri och bjöd henne den, viss att hon skulle
stanna ett ögonblick, för att vidröra den med sina
fingrar.
Han bedrog sig emellertid, hon böjde endast artigt
på hufvudet, då hon gick förbi, och sade sakta: "Jag
är icke katolik, min herre," och försvann tyst och
hastigt genom den öppna dörren.
Alf kastade temligen vanvördigt den gamla suddiga
borsten med skaft och allt tillbaka i vattnet och
skyndade efter.
Hon hade visserligen talat tyska, men med en
brytning, som antydde, att hon var främling, hvilket
han äfven af hennes drägt tyckte sig finna. Hvem
kunde hon vara? Han trodde sig redan hafva sett den
lilla stadens alla tarfliga damer, beundrat deras goda
hull och utomordentliga förmåga att dricka bier, och
och var fullt säker, att hon icke var någon af dem.
Emellertid såg hon sig ingen gång tillbaka, och
Alf kunde ogeneradt följa henne. Solen var nyss
nedgången, och det var ännu tillräckligt ljust för att
behålla henne i sigte, och ehuru Alf dröjt bra länge,
var han nu för mycket intresserad af den vackra
okända, för att i detta ögonblick tänka på sin
väntande kamrat.
Han blef likväl helt förundrad och belåten att se
henne taga vägen utåt stadsporten och vika af uppför
den branta vägen öfver vallen till fästningen, hvars
port ännu var öppen.
Hon gick förbi vakten, som helsade henne med
en min af vördnadsfull bekantskap, och försvann inom
fästningens murar.
Alf närmade sig till porten några ögonblick derefter
och frågade soldaten, om det var tillåtet att gå in.
"Inte utan kommendantens tillåtelse," svarade denne
kort och stälde sig framför honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
