- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
304

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Man skjuter till måls, tror jag?" sade Alf, för
att förlänga samtalet, och hafva en förevändning att
stanna så länge som möjligt.

"Ja, kommendanten och kapten Zuber roa sig ofta
der med."

"Kapten Zuber tillhör då äfven fästningen?"

"Ja, men intet frivilligt; han hör icke till
garnisonen, han har två års fästning för duell."

"Aha! Det är en ung karl förmodar jag?"

"Åhja, en fyrtio år."

"Hvad heter då den unga damens onkel, och hvar
bor han?"

"Jag kan icke säga, hvad han heter. Det är
alltför konstigt, men de äro brunnsgäster vid Langenau
och bo i staden här nedanföre sedan ett par veckor."

Helt förtjust af denna underrättelse, gaf Alf karlen
ännu en gulden och skyndade ned till Malkolm, som
ännu låg qvar på andra sidan vallen, halfsofvande i
gräset.

Alf berättade honom sitt lilla äfventyr och
bekräftade nu den franska kaptenens påstående om den unga
damens oförlikneliga skönhet och behag, och uttryckte
sin glädje att hafva den lilla tjocka herrn och hans
förtjusande slägting till grannar i hotellet.

Malkolm deltog emellertid icke mycket i hans
belåtenhet, försäkrade honom gäspande, att han
förlorat all smak för fruntimmer, att de alla voro koketta
bedragerskor, som icke voro värda en enda tanke, och
att Alf gjorde allra klokast i att aldrig mera återse
en qvinna, som troligen tillika med alla sina öfriga
fel och olater hade det att vara "skenhelig", efter som
man funnit henne bedjande i en kyrka.

Alf log åt sin misantropiska vän, och tänkte
inom sig, Gud vet hvad, men att det icke var att följa
hans råd är temligen säkert.

De båda vännerna hörde i detsamma trumman
ifrån fästningen och sågo porten tillslutas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free