Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan slog nio i tornet i Kronach, och Alf ville
förmå Malmkolm att gå hem, i förhoppning att under
den korta vägen träffa den unga flickan och hennes onkel.
Han hade emellertid icke mod att framställa detta
skäl, så strax efter Malkolms alla anatemer, och måste
således resignera, ty hans vän satt alltjemt stilla
betraktande aftonrodnaden, som ännu låg qvar på de aflägsna
bergstopparne, och beskrifvande för den tankspridda
Alf den hänförande "Alpenglühen", med en så poetisk
vältalighet, att denne väl varit skyldig honom en större
uppmärksamhet.
Ändtligen hade kajorna krupit in i sina otaliga
bon i fästningstornets många hål och bristfälligheter,
de svarta ringsvalorna flögo hvinande omkring, acaciernas
fina grenar svajade för qvällsvinden, helt otydliga
i den mörknande rymden, och den sista röda strimman
på himlen hade helt och hållet försvunnit, då Malkolm
slutligen reste sig upp för att lemna sin favoritplats.
Alf suckade; det var nu för sent att kunna hoppas
återse den vackra främlingen. Detta dröjsmål var
det första offer han gjort sin vän, af sitt eget tycke
eller nöje, och det syntes den tjugoettåriga kandidaten
ganska stort.
Just som de kommo in på hotellets lilla gård,
sågo de tvenne personer försvinna genom porten, och
vid det ljus, som uppassaren i förstugan bar, tyckte
Alf sig igenkänna samma lilla tjocka person, som han
sett på terrassen utanför fästningen.
Hvad ungdomens blod är lätt upphettadt; hvad
dess vågor bära för ett gnistrande och färgrikt skum
till hjertat och hjernan! Hvilken berusning, hvilken
sällhet för en fantasi, en chimère! Hvilka qval, hvilken
oro, hvilka tåreströmmar för — ingenting!
Alfs röst var nästan otydlig af en för honom sjelf
obegriplig rörelse, då han frågade uppassaren, hvilka
de personer voro, som denne nyss lyst upp för trappan,
och han var nära att qväfvas af en lika obegriplig
glädje, då denne upplyste honom om, att det var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
