- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
308

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man icke tro henne vara en drottning bland
korpindianerna? Men hon är ingen annan än den engelska
ladyn, som bor i Kronach, i samma hotell som ni.
Hvad de engelskorna ständigt äro löjliga, då de hinna
till "une certaine age", och den der långa vackra karlen,
som nu talar vid henne, det är hennes nevö, en
resande, som endast vistats här ett par dagar, lord
Hawerfield, en mycket rik engelsman."

"Lord Hawerfield?" sade Alf afbrytande och med
intresse granskande den person fransmannen utvisade,
"lord Hawerfield, sade ni så?"

"Ja, lord Astley Hawerfield; känner ni honom?"

"Nej, men jag har hört hans namn nämnas,"
svarade Alf tankspridd vid minnet af Camerons
berättelse, under det hans ögon alltjemt fästes på den elegante
engelsmannen, som i samma ögonblick bjöd den eldröda
ladyn sin arm och lemnade salongen.

"Se här kunna vi slå oss ned," återtog kaptenen,
sättande sig på en bänk under träden utanför
brunnshuset, der grupper af balgäster och åskådare
promenerade i det mystiska halfmörkret, som ljusskenet ifrån
salongen gjorde ännu mera förvillande.

"Det är rätt angenämt att sitta så här och göra
sina små observationer, i synnerhet sedan man icke
mera är road af den fatiguerande dansen; jag skall
dessutom förtro er en sak, jag har en vän i Paris,
som ger ut en liten skämtsam tidning, för hvilken jag
ibland skrifver några små uppsatser; det roar mig,
ser ni, medan jag går så här sysslolös som en invalid,
man måste hafva någon sysselsättning, c’est ça, och
då man sitter så här, ensam midt i hvimlet, så får man
så många idéer, är det icke så?"

"Jag vet icke," sade Alf, som knappt hört hvad
den vänskaplige kaptenen förtrodde honom, ty den
förvåning han kände vid namnet Hawerfield hade äfven
en annan orsak än blotta upptäckten, att han såg
framför sig inkräktaren af Camerons förmodade
rättigheter och namn, han hade i den engelska lorden äfven
igenkänt samma person, som så länge betraktat Malkolm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free