- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
312

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Helt misslynt öfver sin otur och förargad att icke
genast hafva följt dem, skildes Alf ifrån fransmannen
för att på egen hand uppsöka Malkolm, som han
lemnat i ett af de inre rummen.

Der inne var likväl nästan lika trångt som i
salongen, de öfriga rummen voro fulla af folk, Alf
kunde icke komma fram till spelborden genast och
stannade ett ögonblick vid dörren, under det hans blickar
likgiltigt öfverforo alla dessa okända ansigten och
händelsevis stannade vid en liten obetydlig person, ett
slags vaktmästare eller "kellner", som det tycktes,
hvilken stod helt undanskymd i ett hörn af rummet.

Han hade ingenting anmärkningsvärdt, men ett
slags besynnerlig ingifvelse sade Alf genast, att det var
samma person, som han tvenne gånger förut sett; först
i Dresden och sedan för ett par dagar sedan i
skymningen vid fästningsvallen.

Det var honom emellertid omöjligt att med
bestämdhet kunna igenkänna honom och ehuru Alf trängde sig
fram för att komma honom närmare, skulle han
troligen alltid forblifvit osäker derom, om icke i detsamma
den lille mannen kommit fram till honom bugande,
och under en ström af tysk vältalighet räckt honom
ett tryckt papper.

Alf glömde af öfverraskning helt och hållet att
höra på hvad han sade, ty hans blickar föllo genast
på den hand, som höll papperet framför honom, och
fingrarne på denna lilla blekgula knotiga hand hade
alldeles svartblå naglar.

Det var emellertid ett program till ett lotteri,
med fabelaktiga vinster och utan möjlighet af förlust,
som han utbjöd, och då Alf låtsade intresse för saken,
försäkrade han heligt och ifrigt, att det vore den
sannolikaste sak i verlden att, i händelse Alf ville deponera
en större eller mindre summa hos honom, skulle han
om en månad, då nästa dragning skedde, vara egare
af en million; han vore nyss kommen till Langenau och
skulle endast dröja öfver morgondagen, så att Alf borde
gripa sin lycka i flygten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free